torsdag, juni 29, 2017

Intution och Michael Nyqvist

Har funderat på intuition och försökt rationalisera kring det flummiga. Lade för några veckor till Gabriellas sång på min fiilis-lista på Spotify. Sången sjungs av Helen Sjöholm i filmen Så som i himmelen. I den filmen spelar också Michael Nyqvist och jag funderade på honom och tänkte tanken om att det varit tyst om Nyqvist under den senaste tiden.

Och så kom nyheten om att han var död. Tyckte det var konstigt att jag tänkt på honom just nu, veckorna före han dog. Det är inte så att jag normalt går och tänker på honom och då var det nära att jag irrade mig till funderingar kring andlighet och övernaturliga krafter. Men när jag rationaliserade tankarna kom jag på hur det troligen gått till:

1. Daniel och Elsa var för en tid sedan på en Benny Andersson konsert som svenska kyrkans kör höll här i Bryssel. Vi har en vän, Sofia, som sjunger i kören och hon hade sjungit solo kvällens bravurnummer som var Du måste finnas (från Kristina från Duvemåla). Sofia hade sjungit så vackert så Daniel och Elsa talade om just den sången ännu när de kom hem.

2. Jag sökte upp Du måste finnas på Spotify och kom samtidigt in på Helen Sjöholms populäraste låtar. Du måste finnas är nummer två och nummer ett är Gabriellas sång som jag inte lyssnat på på länge. Lyssnade i metron på väg till franskan och blev starkt berörd. 

Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar

3. Orden förmedlar samma känsla som jag hade i springbacken och flera andra gånger i livet - om att hitta sig själv igen efter en period av vilsenhet. Känslan över att tappa bort sig och hitta tillbaka i livet är så starkt och fint beskrivet. Tänkte på filmen och på Gabriellas grymma liv med en man som misshandlar henne och på Michael Nyqvist roll som dirigent och försökte komma ihåg händelseförloppet.

4. Samtidigt kopplade min hjärna ihop Michael Nyqvist och det ständiga nyhetsflödet som väller emot mig varje dag och kopplingen kom tydligen fram till att jag inte hört eller sett något om honom på en tid. Därav funderingen. Och så kom orsaken till tystande någon vecka senare när nyhetsflödet svämmande över av nyheten om att Nyqvist var död och jag fick en förklaring till flödestystnaden.

Det är väl just den kopplingen som är intuition. Det ÄR nästan lite magsikt hur snabbt hjärnan kan koppla ihop intryck, minnen och nyheter. Frågan är kanske främst om man vågar lita på sitt minne eller ej.




Med tysk översättning och allt.

torsdag, juni 22, 2017

Linas möhippa

Förutom mina nya volontäruppgiften den här våren så har jag också planerat Linas möhippa. Men det har jag ju inte kunnat berätta om här på bloggen då Lina hör till en av de fem som lusläser min blogg. Men förra helgen var det då äntligen dags att överraska henne och vilken dag sedan!

Hon hade räknat ut att det troligen skulle ske just förra helgen, men helt säker var hon inte. Här kommer bilder från dagen - det blir nästan som att uppleva allt på nytt ju.

En del av oss åkte till Midsommarkransen och överraskade Lina kl.8 på morgonen. Hon fick klä
på sig en Apin-dräkt (Apin är hennes mjukisdjur som följt med hela livet)

Sedan åkte vi till Anna och där väntade resten av gänget och brunchen. Temat var myspyskläder och djurmask.

Öz var med på ett hörn

Efter en lååång brunch i Stockholm åkte vi iväg mot Furusund och stannade på lunch vid Brottby rastplats
(lunchen bestod av typ banan och öl). Här fick Lina också som uppgift att börja samla ihop material till en
brudklänning som hon skulle designa och skapa under dagen/natten.
När vi kom fram till the Mansion blev det drinks

och chillande i solen. Huset var stort och otroligt charmigt. Damen som äger stället
renoverar sakta men säkert och med omsorg, vilket betyder att huset
 hade flagande tapeter, buckliga väggar och knarrande fåtöljer. Vet inte om
jag vågat sova där ensam. Det påstås att bl.a Gustaf Fröding och Evert Taube
övernattat här. Spännande ställe!

Lina fick efter drinken klä om till handbollskläder

Sedan hade vi klippt ihop en film med handbollsnostalgi, med
bilder och videohälsnignar av handbollsprofiler och nårga ex-pojkvänner.
Hon fick också några träningsuppgifter vilka hon klarade galant.

Efter bastun blev det middag med bling-bling tema och videoinspelning till en av Öz låtar.
Huset var som gjort för att filmas i.

Grannarna undrade kanske vad vi höll på med, mumlade eventuellt något om att int är
de kloka de där stochkolmarna

Under natten hann Lina ännu fixa färdigt sin brudklänning som också kom med i
videon. Här hjälper jag till med finishing touches före filmandet i sommarnatten.

Nästa dag njöt vi av morgonmål i solsken. Trötta men glada, skulle igen ha kunnat
stanna tiden en stund

Före jag åkte tillbaka till Bryssel hann jag ännu på måndag hänga en stund med
Lina och Selim. 

tisdag, juni 13, 2017

Volontär

Jag har börjat jobba som volontär för L'Arche som är en organisation där man jobbar med personer som har ett mentalt handikapp (eller vad är den rätta benämningen på svenska egentligen? utvecklingsstörning? måste googla bara jag hinner). En till två dagar i veckan. Roligt! Idag har jag hjälpt till med att laga mat, handarbetat och masserat. Helt slut i huvudet efter att ha koncentrerat mig på franska.

Trivs bra i miljöer där folk inte har ett lager av fasader på sig. Trivdes också tidigare på mentalsjukhuset och demenshemmet. Vet inte om det är bra eller dåligt, men så är det.

onsdag, juni 07, 2017

En stund på jorden

Kollade i går kväll på snuttar från "One Love Manchester" konserten och önskade att jag varit på plats under några magiska sekunder. Jag skulle inte ha blivit så berörd av Justin Bieber, Miley Cyrus eller Ushers uppträdanden och mellansnacken om God hit och God dit, hur sympatiska och skickliga de än är.

Men jag skulle ha vilja stanna tiden en stund och landa bredvid scenen i Manchester då Liam Gallagher sjöng Live Forever. Speciellt mot slutet av låten, under repeatet we're gonna live forever. Rösten och känslan var perfekt just där och då. Det måste ha varit en elektrisk stund, synd att jag missade den.



Troligen berörde låten mig (även om jag då inte var på plats) på grund av nostalgin, men det var också något i det råa i honom och i hela framträdandet som blev ärligt. Liam verkar ju vara en asshole så där annars - men just där var han fin.

måndag, juni 05, 2017

En blåsig dag i Oostende

Igår bestämde vi oss för att göra en dagsutflykt till Oostende. Danni blev skickad till London efter lördagsnattens terrorattack, så det var barnen och jag som åkte iväg. Nu har det blivit kallt i jämförelse med värmeböljan under de senaste veckorna, men det svalare vädret betydde att tågen inte var överfulla och det fanns bra med plats på stranden. Atlanten kändes också varm när luften var svalare.

Listar tre positiva iakttagelser till från gårdagen:
1. Tågen är billiga här och barnen behövde inte betala något alls (tror egentligen att Rufus kostar men biljettförsäljaren tyckte han skulle få åka gratis - bon journée hälsade han sen med ett leende. Sånt älskar jag ju, fast förbundskansler Merkel skulle eventuellt bli nervös på det slösaktiga Sydeuropa om hon hörde dylika historier. Syd och syd, tänker du kanske nu men jag har hört holländare som anser att Sydeuropa börjar i Belgien, inget Centraleuropa här inte)

2. Det är lätt att resa ensam med Rufus och Elsa nuförtiden. De hjälper till och bär istället för att behöva bäras (i och för sig händer det här bara när de är på gott humör, under rajvar-attackerna är det som om vi förflyttas 4 år tillbaka i tiden och då bär jag på alla väskor + barn)

3. Havet! Saknar havet, skönt att få blicka ut i horisonten en stund.

Ebb

Blåslekar

Orädda måsar

Deckaren

Oostende är ingen myspys strandstad, hårdheten har dock sin charm.

Vi glömde solglasögonen hemma.