tisdag, november 08, 2016

Irlands västkust

Nämen hallååå! Har det gått så här lång tid sedan jag bloggade senast? Men nu har det sidu HÄNT saker och då hinner jag inte blogga. Är inte bra på multitaskin, blir lätt stressad då.

Nå vad har hänt då? sitter du säkert och funderar med ett nyfiket pirr i bena där vid datorn. Bara lugn, här kommer den spännande uppdateringen: Vi har haft höstlov hela förra veckan. I början av lovet hade vi gäster och mot slutet åkte vi på en minisemester till Irland. Ingen av oss hade varit där förut. Och vilket land sen, vilka vyer! Tur med vädret hade vi också. Här kommer en bildbomb från Irland min födelsedag till ära (37 år av letande just idag - med kort e - på skärigubbens vis):

Vi kom fram till Galway sent på torsdag kväll och nästa dag åkte vi genast iväg. Första stoppen första dagen då vi åkte en bit längs med Wild Atlantic Way mot Cliffs of Moher. Vackra vyer längs med vägen.

Cliffs of Moher

Jag fick en höjdskräcksattack och höll i barnen krampaktigt. Barnen tyckte bara
jag var roligt fast jag på riktigt blev rädd. 
Vi bodde på ett B&B i Galway. Flyget till Irland var billigt men övernattningen
dyrare än vad vi räknat med och standarden så där halvbra.

Här åt vi en kväll, McDonagh's heter stället och var riktigt bra. Barnen trodde vi skulle
till Mäkken och blev jätteglada, besvikelsen var inte så stor ändå när det 
gick upp för dem att det inte var hamburgare som gällde just den här gången.
Nästa dag åkte vi till Connemara National Park. På vägen såg vi Kylemore Abbey.
Runt omkring fanns det ingenting annat än berg och ängar/hed. 



Rufus vandrar i Connemara

 Connemara
Ännu Connemara. Vi var alla överväldigade över hur fint det var (och hur tur vi hade med vädret)

Galeway

Cheers!

Jag körde hela tiden eftersom Danni glömt körkortet hemma. Efter 700 km körande kändes vänstertrafiken inte så
konstig mera.

Avslutar med den här bilden som Danni tog på väg hem från Connemara. Han höll på
att bli under en bil då han sku korsa vägen o kollade åt fel håll. Vad offrar man inte för en
vacker bild.



3 kommentarer:

Daniela sa...

Wow, nu vill jag också till irland!

Lotta sa...

Nej så jag längtar dit!!! ❤ Kärleken till Irland kommer aldrig, aldrig ta slut! En dag styr vi kosan dit igen med flickan vår, måste ju presentera det underbara landet där mamma och pappa träffades för henne också!

Anne L sa...

Rekommenderar Daniela!

Det skall ni göra Lotta!