fredag, november 27, 2015

Guldfredag

Fredaaaag! Lina och Öz kom igår natt och stannar till söndag. Kom just hem från praktiken och äter en snabb lunch här framför datorn. Barnen är i skolan. Terrorhotet nere till 3 (från 4). Skumppan är i kylen. Danni och Öz försöker hitta ett spa där man kan floata eftersom de vill fira sig själva (Danni fyllde år igår och Öz fyller idag). Lina hämtade ruispaloja till mig så jag fick en ruismacka till morgonmål. Livet är med andra ord great!

Och som om fredagen inte skulle vara guld nog så lyssnade jag på den här i bilen (musik är bäst i bilen, men det har jag väl redan berättat?):

onsdag, november 25, 2015

Parantesveckan

Jag är inte rädd har jag konstaterat flera gånger till nära och kära. Men terrorismen har aldrig påverkat mig och min vardag så mycket som under de senaste dagarna. Eftersom hotnivån var på högsta nivå under lördag till tisdag har metron, köpcentrum, simhallar, skolor osv varit stängda. Det är som om Bryssel håller andan, sa en kompis och just så är det.

Myndigheterna har inte berättat just något om hoten, bara att det är allvarliga. Så för en medborgare är det svårt att tolka situationen. Folk har här i Woluwe-saint-Lambert levt rätt vanligt; gått i butiken, lekt i parker och promenerat på gatorna. Kanske har det varit lite mindre folk och definitivt mera poliser och arméfordon, men inte överallt och hela tiden så som i centrum.

Till barnen berättade vi först att det är strejk, men efter tips från andra kloka, nämnde vi ändå terrorister och förklarade att dummisarna är i fängelse, men för säkerhet skull håller de skolorna stängda så att alla säkert först är fast. Så nu kallar Rufus det hela terroriststrejk, Elsa har ännu inte funderat så mycket. De var båda supernöjda med två lediga dagar. Svårt att vet vad som är rätt, men eftersom de säkert hör ordet terrorist i skolan är det väl bättre att vi har förklarat en lugnande version om situationen här hemma först.

Nu hoppas jag att vardagen börjar normaliseras och att jag ser tillbaka på den här veckan som en parantes och konstaterar att det ändå kanske var en lite överdriven reaktion av myndigheterna.

PS. Som om det inte skulle vara nog med terroristhot så spillde gullplupparna vatten på min dator. Good news är att bilder och dokument kan räddas, bad news är att datorn troligen inte går att användas mer.


lördag, november 21, 2015

Bryssel

Skulle mycket hellre vara på Galan i Vasa än här i Bryssel just nu. På grund av terrorhotet så har vi hållit oss hemma (utom Danni som jobbat). För att lätta upp stämningen (barnen vet i och för sig inte om hotet) bestämde vi oss för att det är dags för julpynt. Kändes hemtrevligt att hitta lådan med julgrejor i källaren. Kanske julstämningen kommer tillbaka till mig efter flera års frånvaro? Vem vet.

Ivriga jultomtar

Igår köpte jag den här från lokaffären för några euro. Idag har jag haft en lätt huvudvärk...

Samtidigt tog Danni bilder från centrum. Mindre mysigt att omringas av militärer och poliser hela tiden (fast säkert nödvändigt just idag).

torsdag, november 19, 2015

Tack Hollywood Craziness

Sirenerna har tjutit non-stop här i Bryssel den här veckan. Vi bor så pass nära en större väg att vi i och för sig alltid hör sirener, men den här veckan har det varit tjut hela tiden. Eller så känns det bara så. Får inte oron och ångesten från kroppen.

För att få tankarna på något annat än terror och eländet i världen kollade jag igår på dokumentären "Going clear" som handlar om Scientologi-rörelsen. Och jeeeezus säger jag bara (inte för att jag tror på honom heller). Men alltså VA? I andra tillstånd skulle jag kanske ha fått ångest av dokumentären. Men nu blev det så crazyt att jag nästan var road.

Hur lättlurade vi människor är när vi söker efter det "lyckliga, sanna livet".  L. Ron Hubbert som har grundat rörelsen var från början en science ficton författare och det syns med all tydlighet. Skrattade högt när det heliga brevet (som man får ta del av efter att man köpt upp sig till en viss nivå inom sekten) beskrevs. Innehållet var rakt av från en science ficton scen. Alltså rakt av, med onda Xenor som var härskare över Galaktiska Konfederationen osv, osv.

Fast lite fastnade skrattet i halsgropen när jag insåg hur mycket pengar rörelsen lyckats roffa åt sig. Och pengar betyder makt och där makt finns, finns det alltid maktlystna ynkliga individer.

Men ändå - tack Hollywood för den här dokumentären! För sjuk för att vara sann, men ändå sann.  Är tacksam att jag såg på dokumentären just igår - för att på det viset få tankarna på något heeelt annat för en stund.

Ps. John Travolta är ju medlem, vilket gör att han får några minuspoäng i min lilla stjärnbok. Men det kan också hända att han (travolta alltså) med tiden har blivit fånge där eftersom sekten har alla hans djupaste och mörkaste tankar nedskrivna i det "stora arkivet". Och lämnar han sekten kommer de att läcka ut hans hemligaste hemligheter.

Ps2. Tom Cruise har från första början aldrig haft så många pluspoäng och för tillfället är han förflyttad till psyko-sektorn i min lilla stjärnbok.

tisdag, november 17, 2015

Sen mognad

Åkte peppad till praktiken för att för första gången ensam ansvara över datainsamlingen medan Sanne (min handledare och forskaren) ger magnetimpulser i olika styrkor till patienten (före och efter det fått tDCS - elektrisk-stimulering). MEN, så hade patienten blivit flunsig och nu sitter jag här i läsrummet och försöker motivera mig själv att göra något annat.

Första gången jag såg datainsamlingsprotokollet kändes det mer eller mindre omöjligt. Förstod ing-en-ting. Nu har jag övat genom att följa med och hjälpa till i mindre doser. Igår blundade jag nu som då och gick igenom testet i huvudet och hur och när jag skall ändra program, x- och y-axlar och skriva in rätt värden på rätt ställen.

När jag studerade som yngre gav jag lätt upp om det blev för svårt. Gick på en öl istället. Nu försöker jag se de svåra i vitögat och med små steg, och genom att fråga - och fråga en gång till  - komma vidare när det blir svårt. Jag mognade kanske lite senare än andra på det viset. Och det går, jag börjar förstå vad vi mäter och protokollet känns inte omöjlig mera. Ingenting är omöjligt! (förutom att hitta inspiration till vardagsmat, hitta par i strumpor på morgonen och att gå och sova i tid...)

Här är en sida av många i prototokollet

måndag, november 16, 2015

Smygisbilder

Har inte på en tid kollat igenom mina foton på telefonen och tadaaa, där hade vi några smygfoton igen. Har tidigare också lagt upp bilder som barnen tagit i smyg och den här gången hittade jag de här godingarna i min telefon:

En tå! (uuups naglarna borde klippas - kanske det här var ett försiktigt meddelande om
 behovet)
Elsa har dekorerat OCH fotograferat
Den här var nästan lite scary. De två första bilderna tror jag att Elsa har fotat (borde jag bli detektiv, haha),
men VEM har tagit den här bilden?  Det blir förhör ikväll.

söndag, november 15, 2015

Söndagskaffet mitt i smeten

Danni är fortfarande i Paris och missade därför träffen med några av Elsas dagiskompisar och deras föräldrar. Han jobbade också förra gången vi träffades så nu misstänker de att jag har hittat på att jag bor med en "Daniel" (haha).

I varje fall var det trevligt att sitta ner och tala med andra vuxna. Försökte igen börja på franska, men ganska snabbt måste jag byta till engelska när inte språket räckte till.

För vi började så klart att tala om terrodådet i Paris och i världen. Det visade sig att Elise (mamman till en av Elsas kompisar) syster, om också var med på kaffestunden, hade varit mitt i smeten under fredagskvällen. Båda Elises syskon bor där och den yngre hade varit ute på en bar nära Place de la Republique under fredagskvällen och hade hamnat inom spärrarna - bland sirener och poliser och skräck.

Ingen av syskonen kände någon av de skadade eller döda, men vänner till vänner osv. Plötsligt var fredagskvällens händelser i Paris här i vårt vardagsrum. Vad kan man säga. Elises syster tyckte att terroristerna inte attackerade något symboliskt, bara människor som ville dricka ett glas (eller 10) med vänner och glömma veckans stress. Och idag gick hennes vänner ut igen, för att de inte bryr sig, för att de inte låter sig påverkas. Hon skulle ännu tillbaka med tåget till Paris i kväll och i morgon igenom hennes jobb på Röda korset delta i krisarbetet. Och kanske, om hon hinner, gå ut på ett glas senare.

lördag, november 14, 2015

Terrorn i Paris

I går kväll när nyheterna började strömma in om terrorattackerna i Paris ville jag inte tro det. Jag orkar inte, tänkte jag. Men vi måst ju bara orka. Stå upp för demokrati och frihet. Att våga fortsätta gå på restauranger, caféer och konserter. Samtidigt känner jag mig så liten och betydelselös i det stora sammanhanget. Så hjälplös. Jag tycker det är viktigt att vi fortsätta jobba för fred, utbildning och bättre levnadsförhållanden i alla delar av världen, så att färre unga kan bli hjärntvättade och istället börjar tro på livet här och nu. Fast vad kan jag göra för det här. Vet inte.

Kanske åtminstone börja med att hålla mina egna barn i handen och försöka vägleda dem och ge dem kunskap om världen (i lämpliga doser och mest om det fina sidorna, de mörka sidorna sipprar ändå fram in i medvetandet med allt större styrka när det blir äldre) och mycket kärlek.  

Kärlek. (och om inte något annat donera pengar till föreningar som jobbar för de mest utsatta i världen, så som t.ex. UNICEF)

Information brukar också ge mig lite lugn. Lyssnade på Radio Vegas extra sändning och det kändes lugnande att höra bekanta röster diskutera terrordåden här i vårt kök i Bryssel. Danni åkte också i natt till Paris och han och många andra rapporterar därifrån om läget på Svenska Yle.

Jean Julliens Peace for Paris





torsdag, november 12, 2015

Skit morgon

Morgonen började med att: Hur F*N kan det redan vara morgon, jag har ju inte börjat av njuta min sömn ännu! Barnen hostade i tur och ordning under natten och jag hade den där klumpen i magen igen om allt och inget. Tänk om det är något mer allvarligt en höstsnuva, tänk om det båda har något otroligt farligt och hemskt i lungnorna. Fick ångest och kunde inte somna. Danni är hela veckan i Valetta, på Malta, under EU-Afrika toppmöte (stakin, IRONIIII) och jag fick våndas ensam där i natten.

Skoliväggången gick ok för att jag har finslipat mina rutiner och mitt tålamod (det är förtillfället mycket nära apati) till det yttersta. Släpade mig vidare till bilen, körde till Leuven och svor högt på vägen till galna bilister (visa en gång fingret fast jag nu tycker det var onödigt och lite nolot).

Kom till praktiken och fick till uppgift att forma det där plasthuvudet på en RIKTIG patient (som till på köpet råkade vara läkare till yrket). Plus att jag utan förvarning skulle ansvara för datainsamlingen. Great, just vad jag behövde idag. Bet ihop och tänkte på Saturday night fever (min peppsång) och så körde vi. Och. Allt. Gick. Bra.

Andas iiiiin andas uuut.


(jag har inga problem med att leva in mig som Travolta i den här videon, kanske en ny merit att lägga på min CV? - dagdrömmare fanns där ju redan från förra veckan)

tisdag, november 10, 2015

Plasthuvud o ålderkris

Jaha, då var jag 36 år då. Jag FATTAR inte det. Tycker att jag är runt 30 år... men nu närmar sig 40 strecket. Jag har ju inte ens kommit över min 30-årskris ännu. Den här bloggen är ett resultat av den krisen och jag bearbetar ännu mina känslor och kommer högst antagligen inte att vara färdig före jag är 40 år. Kris på kris. Livet kanske då. Skulle på riktigt inte villa bli påverkad av ålder, men blir det ändå, det tynger mig underligt mycket. Kanske bäst att inte tänka så mycket på det hela, istället LEVA.

Idag lever jag här i Leuven och läser in mig på hur basala ganglierna fungerar. Sen skall jag öva på att forma en "plasthuvudmodell". Det gäller att vara snabb när man tar den uppvärmda och flexibla plastbiten (ca 30cmx30cm) från det varma vattnen och formar den på patientens (i mitt fall en annan forskares) huvud. Man måst samtidigt dra ner och inåt så plasten formar sig exakt efter personens huvud. Tar ca. 5 min att stelna och sen går det lätt att ta det egna huvudet på och av (fniss). På plasthuvudet kan man sen prick ut det rätta stället att manipulerar med magnet stimulering (TMS) för just den personen.

Kanske jag kan göra en mental övning med plasthuvudet och ålderskrisen. Jag får bara tänka på ålder när jag har mitt plasthuvud på. Vilket plasthuvud jag är, öhöhöööööö. (ok, tillbaka till wikipedia)

Så här fin vy över Bryssel hade vi på födisfikan i söndags



lördag, november 07, 2015

Antwerpen och daten

Vår date (hur många blogginlägg kan man skriva om en date utan att det blir nolot? 5-6 gånger kanske?) blev lite senare och inte helt som jag hade planerat. Vi var hela dagen i Antwerpen och kom hem så sent att det istället för Le Vismet blev "turistcrazyrestaurangatan" (som maffian äger enligt lösa rykten) nära grand place och moule och frits istället. Helt ok, med tanke på att vi inte hade mycket tid före bion.

Vi hade också missat att man inte har platsbiljetter på bion, så när vi rusade in 5 minuter före James Bond skulle börja var salongen nästan helt fullsatt och vi fick nöja oss med rad två på sidan. Kände mig lätt sjösjuk, men det var ljuvligt att vara på bio igen. OCH nu vet jag systemet, så nästa gång är jag beredd...

Här ännu några bilder från dagsturen till Antwerpen.

Vi lunchade ute.

Sen gick vi till Antwepens Zoo som är berömt och mitt i stan. Har svårare med djurparker nu förtiden. Har ni
sett Happy feet? 

Här går jag och ser på bl.a. gorillor, elefanter och flodhästar

Det renoverade överallt. Det här är elefant- och giraffburen. 
Choklad.

Antwerpen by night. 
I det här skedet började vi förstå att vi kommer att får bråttom för att hinna med
vår date.

torsdag, november 05, 2015

Plus och minus

Börjar med minusen, för så har jag lärt mig att man skall göra, så att det inte blir en dålig fiilis kvar i kroppen efter att du läst min blogg:

1. Date nighten blir först i morgon. Lite kommunikationsproblem mellan oss involverade.

2. Lövblåsarna har tagit över campus här i Leuven. Det finns inte ett lungnt ställe mera.

3. Jag fyller år på söndag och är inte alls ivrig. Försöker leva som jag lär och inte bry mig om att bli äldre. Men det tynger ändå.


Det positiva just nu:

1. Vi går ändå på date fast det blir en dag senare.

2. Jag har äntligen skärpt mig och lärt mig hur man söker artiklar i databasen PubMed (har alltid tidigare gjort lite ditåt).

3. Jag har gjort en reservation till Le Vismet till fredag kväll. Verkar lovande, men har ingen koll.


onsdag, november 04, 2015

Date night planer

Vi har fullt hus med fastrar, föräldrar och lediga barn. Skönt att smyga ifrån kaoset till praktiken på morgonen och "jobba". Har fått nya uppgifter av professorn och skall till nästa gång utreda närmare varför och hur bl.a. resting motor threshold och short cortical silent period (uuuu, så smart jag låter) används som mått vid hjärnstimulering. På eftermiddagen är det igen test med en patient. Det är min dag det idag.

MEN, imorgon skall Danni och jag på date - DATE. Herremintid! Först och äta och sen på bio (bond).


Något sånt här skulle vara mysigt. Ok, nu måst jag börja studera. La just 20 minuter på att försöka hitta en date night bild... prioritera och prioritera rätt, sägs det ju om man vill bli något. En av mina starka sidor är att jag är bra på att drömma bort mig. Behövs det i arbetslivet?

söndag, november 01, 2015

Turisterna

Solen har gassat och det har blivit varmt här. Vi har gått turistrundan med mamma och pappa. Rufus fick plötsligt hög feber igår kväll mitt under Halloween-festen han, Elsa och Danni deltog i (jag vilade under tiden med de andra pensionärerna). Men nu har febern som tur börjat sjunka och jag kan börja andas igen. Här är några bilder från turistrundan:

Kartmannen, det osynliga barnet och spralliga minstingen (och en okänd gubbe).

Vi skålar för mamma och papps långa äktenskap.

Obligatoriskt stopp vi Manneken Pis. Den konstigaste turistfällan i Bryssel. Alla går dit, men
ingen vet varför.

På väg på fest. De fick t.o.m. trick and treata (jag var också ofta ett spöke när
det var maskerad. Nu har det har gått i arv).